Utväg ur ekorrhjulet

Utväg ur ekorrhjulet

Utväg ur ekorrhjulet
Konsten att lyckas med Agenda 2030.
Funkar för övrigt på vilket som helst komplext problem.

Här presenterar vi en lathund för dig som vill åstadkomma förändring och uppfyllnad av FN´s 17 Globala Hållbarhetsmål, Agenda 2030 – eller andra svåra nötter att knäcka…

  1. Logga ut
  2. Gå hem
  3. Stanna hemma
  4. Vila
  5. Reflektera enskilt
  6. Gå ut och träffa andra människor
  7. Umgås och samtala med dem
  8. Diskutera samhällsfrågor ur flera olika aspekter
  9. Dela tankar och erfarenheter med varandra
  10. Sätt dig in i andras perspektiv
  11. Reflektera tillsammans
  12. Lär av varandra
  13. Upplev ny förståelse
  14. Summera insikterna
  15. Formulera de verkligt viktiga frågorna och hitta gemensamma drivkrafter
  16. Reflektera igen
  17. Genomför nödvändig förändring.

Under vilo- eller reflektionstid passar det även bra att lyssna på Imagine, med John Lennon.

Människohandel

Människohandel

Alla göromål från helvetet skymmer sikten för det som är viktigt!

Den historia jag tänker berätta börjar hösten 2015, när konungariket Sverige fick oväntat besök av 163 000 människor och nationen stålade istället för att bjuda på kaffe.

Vid den tidpunkten började jag och några vänner på allvar fundera kring frågorna; flyktingar, migration och integration. Vi funderade på en tjänst som skulle effektivisera integrationsprocessen. Ganska snart, när vi vänt och vridit på utmaningen och lyft frågan några hack, kom vi fram till att arbete är nyckeln. Arbete.

Vi insåg att utmaningarna med de 163 000 flyktingarna skulle upplevas som en öm smekning jämfört med den stenhårda smocka som effekterna av pågående globalisering och klimatförändringar kommer att leverera. Tänk när miljoner Holländare, Britter och Danskar står med vatten till midjan och vill komma in via Öresundsbron.

Vi insåg också att effekterna av digitalisering, automatisering, artificiell intelligens, maskininlärning, robotisering och nästa generations 3D-skrivare kommer skapa kaos då miljoner människor ställs utan arbete. Och förra veckan började det hända på allvar, när Nordea aviserade att nu får 6 000 medarbetare lämna sina jobb på grund av exakt det – digitalisering och automatisering.

Sent på hösten 2015 föddes därför en idé om en tjänst som skulle hjälpa människor att komma i arbete. En helt anonym, neutral, transparent och öppen matchningstjänst för uppdragsgivare och uppdragstagare. Tanken var att sådana saker som kön, ålder, härkomst, namn, sexuell läggning, funktionshinder, hårfärg och utseende skulle vara utan betydelse. Det skulle vara en tjänst där matchningen baseras på uppdragsgivarnas och uppdragstagarnas gemensamma intentioner och en relativt enkel överenskommen ramsättning. Vi beslutade oss för att ta fram en pilot, men först skulle vi göra en ekologisk check.

Vi börjar granska verkligheten på 60- och 70-talet

På den tiden präglades vårt land fortfarande av Per Albin Hanssons ideal. Då speglades hela samhället av folkhemsdrömmar. Värderingar som solidaritet, jämlikhet, rättvisa och demokrati hade fortfarande en betydelse och samma innebörd för de flesta. Även för Arbetsförmedlingen (Af).

Eftersom hela samhället vilade på de gamla idealen är det inte konstigt att även Af adopterade värderingarna och gjorde dem till sina. Af´s uppdrag handlade då om att tillhandahålla medborgarservice. Af tog ett ansvar där man stod för stöd, hjälp och omställning till ett nytt jobb om någon blivit utan. Man hade även uppdraget att möta och matcha både uppdragsgivarnas och uppdragstagarnas behov.

På 80- och 90-talet förändrades samhällets värderingar

Nu gäller kvartalsekonomi, kortsiktighet, stuprörsmanagement och allmännyttan säljs ut till privata aktörer för en spottstyver. Solidaritet översätts till ”sköt dig själv och skit i andra”. Idealen från folkhemstiden är bara nostalgi och upplevs bäst om man åker ut till villakvarteren i Bromma.

Nutid

Arbetsförmedlingens uppdrag har förflyttats, en sällan skådad ramglidning har gjorts. Den nya tidens värderingar har fått fäste.
– Det som tidigare handlade om medborgarservice har resulterat i myndighetsutövning.
– Det som tidigare handlade om ansvar har resulterat i kontroll.
– Det som tidigare handlade om att matcha allas behov har resulterat i arbetsgivarnas behov.

Jag tror att precis detta är bakgrunden och förklaringen till den obalans som de flesta upplever när de tänker på Sveriges kanske viktigaste myndighet med 14 000 anställda och en årlig budget på 80 miljarder kronor. Politiska röster höjs nu för att skrota Af på grund av ineffektivitet och man vill överlåta ansvaret på privata aktörer.

Och nu vill jag vara tydlig: Det är ingen bra idé. Det är inte lösningen på problemet. Vi kan inte ha en stat som kapitulerar och ger upp. Våra gemensamma värderingar kring arbete, människor och deras förmågor sjunker till en än lägre nivå. Det kommer leda till en cynisk människosyn som inte passar för framtiden och till att staten legitimerar och subventionerar människohandel.

Det krävs något annat. Arbetsförmedlingen behöver ta en ny position, göra en kraftig förflyttning, stå för det goda exemplet och vara en motkraft till rigiditet och stagnation.

Lyssna på den evige Joakim Thåström, Miss Huddinge -72 

Den enes bröd – den andres död

Den enes bröd – den andres död

Hälsa för alla – mat som medicin

Under hösten har jag och mina kollegor omvandlat flera outforskade LI-kontakter till intressanta möten. Möten och samtal med spännande människor som kommer att påverka mig lång tid framöver.

 

Lite oväntat har samtalen kommit att handla om hälsa. Mat och Hälsa i kombination med Tech och Innovation. Samtalen har resulterat i funderingar och frågor som jag delar här.

Mat och hälsa

Hälsa verkar vara viktigt för många. Födoämnesintoleranser som visar sig som allergier, astma och depressioner gör det högaktuellt. Jag inser att mat och hälsa är ett komplext område. Vi människor påverkas högst individuellt av de livsmedel vi konsumerar. Det som fungerar bra för någon, kan fungera dåligt eller till och med vara livsfarligt för någon annan. Men vad skulle hända om vi verkligen fokuserade på matkonsumtion, individer och dess effekter?

Komplexiteten blir ännu större, ett så kallat ”wicked problem”, om vi funderar på vem som äger frågan om hälsa. Är det WHO, enskilda regeringar, livsmedelsproducenter, grossister, matvarubutiker, kommuner, skolor – eller är det sjukvården? Alla bär sin del av ansvaret och därmed är det ingen som tar det. Varför är det så?

Tänk om maten vi konsumerar istället bidrog till att göra oss människor friska. Tänk om maten vi äter kunde bota folksjukdomar. Tänk om maten till och med kunde utrota metabola, autoimmuna och psykiska besvär. Föreställ dig vilken ökad livskvalitet vi alla skulle få.

Data och teknologi

All evolution och innovation förutsätter tillgång till adekvat information. Men vilken data är relevant? Hur fångar vi upp den data som vi människor, saker och platser producerar?

Den data vi i regel använder för att skaffa information är statistisk kall data. Vi sätter vår tilltro till fragmenterade bitar av information, tagen ur sin kontext, isolerad ur sitt sammanhang och i avsaknad av sina relationer.

Hur skulle det vara om vi tillgängliggjorde en annan form av data, varm data, som kringgår begränsningarna med statistisk data genom att undersöka information i transkontextuella sammanhang? Hur skulle det se ut om vi studerade information i all sin komplexitet, med sina relationer intakta?

Tänk om vi kunde etablera en miljö, där vi hanterar komplexa frågor, fattar bättre beslut, tillåts vara pragmatiska, för att skapa värde tillsammans.

Vi behöver såklart både varm och kall data för att förstå förändringsprocesser. Genom att kombinera varm data med öppen data – den data som människor, saker och platser producerar – kan vi skapa helt nya Business Moments.

Den teknologiska spelplanen flyttas oavbrutet. AI, IoT, 3D-skrivare och robotisering är tillgängligt på ett helt annat sätt idag jämfört med för några år sedan. På vilket sätt kan ny teknologi göra skillnad för folkhälsan? Hur nyttjar vi artificiell intelligens, automatisering och maskininlärning för att främja hållbart liv?

Innovation

Kan det vara så att Life Science fortfarande är outforskad mark? Kan det vara så att finansieringen av innovation inom området är felriktad? Är det därför som innovationskraften och de avgörande samhällseffekterna uteblir? Hur vet vi vilka investeringar som behöver göras för att åstadkomma resultatgenombrott som leder till en bättre folkhälsa? Hur ska vi bedriva innovation inom mat och hälsa? Hur får vi ut mesta möjliga effekt av gjorda investeringar?

Kan det vara så att det krävs nya insikter, nya synsätt och systemisk förståelse för att hitta rätt prioriteringar och skapa förändringsmandat för att åstadkomma verklig samhällsnytta?

Tveklöst finns en enorm potential för innovation som säkerställer näringsrik och giftfri mat. Tänk vilken innovationskraft som skulle uppstå när all energi samlas och riktas mot ett och samma håll. Vilken härlig miljö för testbäddar och innovation. Tänk vilka resultatgenombrott som skulle åstadkommas. Fatta – vilken game changer!

Amadou och Mariam med Sénégal Fast-Food passar bra att lyssna på.

 

Dopad men återställd

Dopad men återställd

Ante bellum, före stormen...

Sommaren börjar lida mot sitt slut och vi går sakta mot höst. Det mesta återgår till det kända, vanliga och reguljära.

Just den här hösten känns som en välkommen tillnyktring efter en vår och sommar med ett obarmhärtigt rus av kladdig rosé. Detsamma gäller hajpen kring paradigmskiften och transformation. Min upplevelse är att även konsultprosan håller på att nyktra till.

Det är skönt att slippa höra det dova surret om disruption som konsultbolagens propaganda-apparater likt bålgetingar oavbrutet hotar med. Det har samma svalkande effekt som balsam efter en svår solbränna. Så visst är det skönt att det äntligen är höst.

Att världen förändras på flera plan samtidigt och att det händer snabbare än någonsin tidigare är känt för de flesta. Det kan varje isbjörn i Arktis intyga. Förändring har blivit det nya stabila.

Trots det upplever jag ett obestyrkt missförhållande när jag är ute och träffar kollegor i branschen.

Det är lätt att tro att verksamhetsledare i dessa tider har sitt huvudsakliga fokus på bombastiska förändringsprojekt. Där snabba konsulter, som titulerar sig Change Agents, genomför digitala transformationer på löpande band. Där nya affärsmodeller ersätter gamla och där tröga analoga arbetssätt och processer ersätts av nya automatiserade. Inget kan vara mer fel.

Det är visserligen de pompösa projekten vi ser och läser om i media, eller hör talas om på seminarier. Men de är bara toppen av ett isberg. Sanningen är väl snarast att förändring börjar i det lilla. Förändring börjar med dig själv. Förändring börjar med en insikt.

Mina egna och flera av mina närmsta kollegors erfarenheter visar istället att de utmaningar många verksamheter brottas med är av mer vardaglig art. Ganska långt ifrån ”Game-Changer-projekt” av omvälvande karaktär. Låt mig dela med mig av några röster:

”Det är risk för att den sura stämningen urartar och resulterar i öppna konflikter.” Vd

”Vi når inte ut, och får inte tag på kvalificerat folk.” – Marknadschef

”Hur fan får man den digitala strategin att dansa av sig själv?” – IT-chef

”Några få härskartyper tystar ned övrig personal.” – Administrativ chef

”Spelplanen har förändrats, det är svårt att behålla personalen.” – HR-chef

”Vår möteskultur har spårat ur totalt. Ingen har längre tid att arbeta.” – Ekonomichef

Med dessa ord klingande i bakhuvudet tycker jag att det är på sin plats att poängtera att inget förändringsarbete är trivialt. Ingen förändring är medioker. Förändring kräver ingen tribut. Förflyttning handlar om små justeringar som ger stora resultat. Och det ger sig självt att ur dålig stämning på kontoret frodas inga nya idéer. Där växer ingen innovationskraft. Där uppnås inga kraftfulla resultatgenombrott. Tvärtom  – där råder i bästa fall Status quo ante bellum.

Hösten är nystart för många. Börja med något nytt. Lyssna på Glitter & Gloss med Skott det ger lust.

Mod att våga tro

Mod att våga tro

Tro eller Veta – vilken väg väljer du?

Ett av förändringsledarens viktigaste instrument för att åstadkomma resultatgenombrott är att utmana andra människor.

Det vill säga: ifrågasätta givna förutsättningar, utmana förutfattade meningar och erbjuda nya tankemönster. Hur lyckas man med det egentligen?

Det riktigt korta svaret på den frågan är att lyssna. Det kan också vara bra att känna till att vi människor har vår huvudsakliga uppmärksamhet på att antingen tro eller veta. Att tro handlar i grunden om att acceptera vissa tillstånd utan att veta. Att veta baseras på historiska kunskaper samt egna och andras erfarenheter.

Länge visste vi exempelvis att jorden var platt, om man inte passade sig noga fanns alltid risken att falla över kanten. Därefter infann sig en period där vi alla fick lära oss att jorden är rund och rädslan för att falla över kanten blev djupt obefogad.

Det ska sägas att det idag finns de som anser att jorden är platt. Ny forskning, nya beräkningar och nya rön kan tydligen bevisa att universum endast hanterar två dimensioner. Vår klotrunda jord är alltså enligt dem platt som en pannkaka. För dem har aldrig upplysningstiden gjort något bestående avtryck.

Veta är således lika mycket ”hitte på” som Tro, men det känns sannolikt bättre att hänvisa till en vetenskaplig artikel, än att bara sitta och tro. Ur det perspektivet handlar Veta därför också bara om att Tro. Allt är med andra ord ”hitte på” – valda sanningar och olika övertygelser.

Varför är det då viktigt att förstå om din medmänniska har sin huvudsakliga uppmärksamhet på Tro eller Veta? Kanske därför att det är lättare att diskutera med en människa som erkänner att det för hen handlar om tro. Jämfört med den människa som hävdar att det handlar om vetskap. Det är liksom ytterligare ett hinder, ett till lager av löken som behöver skalas bort innan man ens har börjat en förändringsresa.

När jag var liten och någon gång ibland hade lite småtråkigt föreslog min pappa ett och annat dagsverke som behövde utföras. Det var enklare jobb av typen klippa gräsmattan, tvätta bilen eller måla om staketet.

Ofta svarade jag: ”- Det går inte”. Då frågade alltid min pappa vad det egentliga skälet till mitt nekande var. Ibland blev han irriterad och med barnslig röst härmade han mig: ”- Jag vill inte – jag kan inte – jag får inte!” Han ville alltid förstå min invändning och det egentliga hindret. Och med det resonemanget var jag fast.

  • Jag vill inte, handlar om avsaknad av tro. Att inte ha den rätta övertygelsen att ens försöka. Vilja och tro är intimt förknippade med varandra. Vilja förutsätter tro.
  • Jag kan inte, handlar om att inte veta, oförmåga. Jag har inte kunskapen om hur jag ska genomföra uppgiften. Avsaknad av kunskap, inte rätt förutsättningar eller verktyg. Kan och veta är också intimt förknippade med varandra. Att kunna förutsätter vetskap.
  • Jag får inte, handlar egentligen bara om mandat. Ett mandat kan överskridas lika lätt som ett kreditkort. Barn är mästare på att glida på ramarna. Och olydiga barn, dit jag måste räknas, är mästare på att hantera mandat. Som barn vet man ofta mycket väl vad man får och inte får göra. Men det ligger liksom i rollen att fullkomligt skita i det. Ett mandat kan så lätt förflyttas.

Tro och vilja på den ena axeln och Veta och kunna på den andra. Det kan vara bra att känna till var den person du önskar få med dig på en förändringsresa har sitt huvudsakliga fokus.

Vårt samhälle präglas oerhört hårt av dessa dogmer. I århundraden har exempelvis kyrkans män ansett att vanligt folk inte behöver veta någonting. Det räcker med att vi tror. De senaste hundra åren, sedan vi lämnade analfabetismen bakom oss och det nedskrivna ordet och böcker blev var mans egendom, blev inte bara en motvikt. Här har pendeln slagit helt åt andra hållet. Där tro har reducerats till mörkermännens, alkemisternas och renässansmänniskornas dunkla vrå. Naturvetenskapen, evidensbaserad kunskap och statistik har blivit vår nya tro.

Som kuriosa kan jag väl nämna att de våldsbejakande terrorister, som gjort sig kända för den breda allmänheten, saknar både tro och vetande. Däremot har de både vilja och förmåga att köra in lastbilar i folksamlingar och bränna av fyrverkerier så att det ryker. Det symboliserar bara rigiditet och ett absolut origo. Noll av både Tro och Veta.

En annan intressant och minst sagt aktuell aspekt på detta resonemang är att Innovation uppkommer som en kombination av både Tro och Veta. Fundera på var du har ditt huvudsakliga fokus? Är du en person som först och främst drivs av att tro eller att veta?

Nu är det snart sommarlov. Det ska bli så oerhört skönt och välförtjänt.

Lyssna gärna på:

Människa – Maskin – Arbete

Människa – Maskin – Arbete

Framtidens arbete – vad är det?

Den industriella revolutionen har präglat oss människor djupt. Speciellt vår syn på arbete men även vår syn på oss själva som människor.

Maskinen – som timme in och timme ut, dag som natt och med en aldrig tidigare skådad effektivitet kunde ersätta den mänskliga resursen av senor och muskler – var guds gåva till mänskligheten.

Fördelen med maskiner är att de är pålitliga och driftsäkra. Maskiner producerar saker i jämn takt, utan avbrott och med samma förutsägbara kvantitet och kvalitet. Människan är svag. Maskinen är stark. När en maskin går sönder byter vi bara ut några delar. Sedan fungerar den igen. Kan det vara orsaken till att vi människor under så lång tid försökt efterlikna maskiner? Vi har kopierat och nästan blivit som maskiner. Det kan flera som jag möter intyga. Kanske är det en av anledningarna till att så många människor kör kullagren så torra att den mänskliga motorn skär sig och vi gör oss själva uttjänta. Samtidigt försöker vi nu göra maskiner mer mänskliga. Är inte det fascinerande? Kommer det att innebära att synen på arbete kommer att förändras i framtiden? Jag tror det.

Men vad är egentligen arbete?
Enligt Wikipedia är arbete en mänsklig verksamhet som genererar ekonomiskt värde. Där den mänskliga resursen för att utföra arbete kallas arbetskraft. Som alla vet finns det en marknad för arbete, Arbetsmarknaden, där köpare och säljare kan sluta avtal. Arbetsmarknaden regleras av arbetsmarknadens parter, det vill säga företrädare för köpare och säljare, som bland annat ska underlätta prissättningen på arbete. Arbete regleras alltså genom avtal mellan två parter. Där den ena parten förbinder sig att sälja sin förmåga till den andra parten mot ersättning. Jag vet ett annat ord för det. Men släpper det åtminstone för tillfället och går vidare.

Vi skiljer också mellan förvärvsarbete och obetalt arbete. Obetalt arbete är exempelvis ideellt arbete, hushållsarbete och studier. Vi värderar alltså inte de aktiviteter som människor utför ideellt som något viktigt. Hushållsarbete är inte heller viktigt. Studier ses kanske som en investering där man som student erhåller avkastning för sina studier senare i livet.

Hjärna vs Händer
Arbete är alltså göromål som på grund av dess vikt bedöms ha ett värde för ekosystemet. Det innebär att saker som vi gör men som inte bedöms ha ett så högt värde således inte får lika hög ersättning. Arbete värderas olika. Tunga, enformiga och riskfyllda arbeten värderas lägre. Sådana arbeten som kan göras av maskiner värderas lägre. Service till äldre och omsorg av barn värderas lågt. Arbeten som kräver lång utbildning och är komplexa värderas högre. Ett tag till.

Är det inte anmärkningsvärt att reflektion och eftertanke – det som är själva grogrunden för nya idéer, ny skaparkraft och innovation – får så lite utrymme. Trots att maskiner än så länge inte är särskilt bra på det? Att gå en promenad i parken eller att ta ett tidigt morgondopp borde värderas högre eftersom vi vet att återhämtning är viktigt för att kunna fortsätta producera.

Vi står inför en mängd olika skiften
Att vi står inför ett teknologiskifte är känt för de flesta. Däremot känner vi ännu inte till omfattningen och effekterna av automatisering, digitalisering, robotisering och artificiell intelligens. Globalisering och urbanisering är ytterligare skiften vi behöver vänja oss vid. Detsamma gäller migration. Vi har nyligen tagit emot 163.000 människor. Första generationens nysvenskar har ofta svårt att komma i arbete. Kulturella skillnader och det nya språket kan vara en tröskel. Inneboende trögheter i mottagande-landet är andra hinder.

Arbetsmarknaden präglas av flertalet obalanser. Uppdragsgivare sitter i framsätet och dikterar villkoren, uppdragstagare sitter i baksätet och försöker möta villkoren. Det behöver vi göra något åt. Det är dags att göra arbetsmarknaden jämlik. Diskriminering på grund av förutfattade meningar – rörande exempelvis kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning, funktionsnedsättning, namn, religion, härkomst, utbildning och utseende – är omodernt och ren kapitalförstöring.

HR- och rekryteringsbranschen vittnar om att CV:t är obsolet. En övertro på olika former av personlighetstester verkar ha övertagit CV:t´s forna plats. Personlighetstester har inbyggda viktningar och värderingar som cementerar ett föråldrat, linjärt mindset. Därför behöver morgondagens arbetsmarknad och matchningen mellan uppdragstagare och uppdragsgivare se annorlunda ut.

Varm data
Den industriella revolutionens föråldrade syn på arbete och synen på människors förmågor måste uppdateras. Och det är ett område och ett arbete som vi på Let The Cat Out har påbörjat och kommer att undersöka närmare. Den 19 juni ska vi genomföra ett Warm Data Lab med rubriken ”Future of Work” under ledning av Nora Bateson. (Här hittar du mer om Nora: Noras Blogg och The International Bateson Institute).

Syftet med detta Warm Data Lab är att identifiera relevant kvalitativ information som har påverkan på frågeställningen ”Future of work”. Resultatet är samhällsnytta och tänkt att användas som en del av ett innovationsprojekt i egen regi.

Det är nästan sommar. Gräsklipparen sköter sig själv nuförtiden. Varför inte lyssna på The Man Machine med Kraftwerk?

Bli aldrig sjuk

Bli aldrig sjuk

Antalet sjukskrivna blir fler och fler...

De senaste dagarna har debatten om det ökande antalet sjukskrivna diskuterats flitigt, sedan Försäkringskassan presenterat ny statistik.

 

Det stora antalet personer som varit sjukskrivna i mer än 2,5 år ökar kraftigt. När den dåvarande regeringen 2009 införde den ”bortre gränsen” var antalet långtidssjukskrivna 1 500. Efter att nuvarande regering tog bort den ”bortre gränsen” 2016 har siffran ökat till 16 400. Samtidigt har 50 000 personer varit sjukskrivna längre än ett år. Socialförsäkringsministern tycks rycka på axlarna. Ingen verkar förstå vad det beror på och ingen verkar förstå hur vi kan göra något åt det. Det finns inga enkla lösningar konstaterar man krasst.

Jag tror visst att det finns enkla lösningar.
Till att börja med finns det två grundläggande perspektiv som behöver diskuteras och förstås.

Det första perspektivet är när vi blivit sjuka
Som sjuk förväntas vi att informera och hantera arbetsgivare, arbetskamrater, och fackförbund. Det är den minst påfrestande delen i en oändligt lång resa. Därefter behöver vi kontakta, informera och hantera den offentliga sjukvården med alla instanser från vårdcentral, primärvård och specialistvård.

För det krävs en remiss. Remissen är ett slags visum som ger oss tillträde till det som kallas sjukvården. Så småningom får vi en diagnos. Diagnosen är själva beviset, det som definierar att vi är sjuka och inte hittar på. Diagnosen är också en värdehandling och det avgörande respasset för den fortsatta resan vidare till att bli frisk via specialistvård, psykologer, kuratorer, pedagoger och coacher.

Nästa steg är försäkringskassan. Försäkringskassan upplevs ofta som den nitiske gränspolisen som har makten att släppa igenom dig. Eller vägra. Utan medgivande tar din resa slut. Försäkringskassans kontrollsystem kan få en fullt frisk människa att bli svårt sjuk. Möjligheterna till återhämtning blir därför små. Stressen som troligen redan slagit i taket, riskerar därför att förvärras.

Det näst sista steget på din resa, innan du kan komma tillbaka till målet som är det arbete som bidrog till att göra dig sjuk, är de privata rehabiliteringsföretagen. Ofta är det din egen arbetsgivares utlokaliserade samarbetspartner som ansvarar för din rehabilitering. Arbetsgivarens leverantör som i praktiken sitter på två stolar samtidigt. En aktör som dels ska representera dina intressen samtidigt som de ska säkerställa arbetsgivarens intressen. Det om något är sjukt.

Det andra perspektivet är innan vi blivit sjuka
Här handlar det om de intentioner och ramar samhället satt upp, de normer vi blir matade med och själva upprätthåller.

  • Arbetsmarknadspolitiken behöver ses över – Måste vi jobba så hårt och effektivt så att vi blir sjuka?
  • Socialförsäkringssystemet behöver ses över – Blir vi sjuka måste vi få möjlighet att vara sjuka tills vi blir friska. Det är kontraproduktivt att tvinga en sjuk människa att vara en del av rigorösa och rigida kontrollsystem.
  • Ramsättningen på arbetsplatser behöver ses över – Måste vi vara så duktiga och aldrig säga nej? Som individer behöver vi tid för eftertanke, reflektion och personlig inre dialog.
  • Kulturell ramsättning behöver ses över – Måste vi vara så lyckade, upptagna och framgångsrika?

Det ekosystem som en fullt frisk arbetstagare befinner sig i är komplext och svårt att överblicka. Obalanserna är omfattande och vävs samman av mängder av olika aktörer som baserar sina respektive verksamheter på kontroller för att bland annat förhindra fusk. Alla aktörer gör sitt jobb så gott de kan, men inte tillsammans och inte för individens och hela systemets bästa. Suboptimeringen slår dubbelvolter och varje instans jobbar i sitt eget stuprör. Individen kommer i kläm. Om du inte redan upplevt detta ekosystem – föreställ dig hur detta kan upplevas för en sjuk människa.

Inledningsvis skriver jag; ”Jag tror visst att det finns enkla lösningar”. Lösningen ligger i att inte låta någon människa bli sjuk.

Det är Valborgsmässohelg. Första milstolpen mot sommar och värme. Lyssna på Bad for Your Health med Ron Pope det ger hopp.

På spaning

På spaning

Utbrändhet kommer av alla göromål från helvetet som skymmer sikten för det som är viktigt!

Vi som arbetar på Let The Cat Out träffar många intressanta människor.

Specialister, beslutsfattare och ledare från vitt skilda branscher samt verksamhetschefer från kommuner och myndigheter. De har en hel del gemensamt. I första hand är de människor. Individer. Det vill säga vanliga människor med sina fel, brister och tillkortakommanden. De har även det gemensamt att de är spännande människor med många förmågor. Kloka och modiga. Ofta uppvisar de också en stor portion integritet.

På senare tid har vi noterat ett mönster. Ovanligt många av de ledare vi träffar uppvisar misströstan och håglöshet. De har tappat tron. Ungefär på samma sätt som deras kollegor ute i linjen redan har gjort sedan många år. Och som inte sällan har resulterat i höga sjuktal på grund av det vi brukar kalla: Utbrändhet. Det verkar som om den dåliga känslan av desillusion har spridit sig och flyttat uppåt i verksamheternas hierarki.

Vi får höra berättelser som handlar om att de har tappat riktning, drivkraft och arbetsglädje. Ibland handlar det om att de upplever sig intrasslade i komplexa personberoenden, där kompetens, ansvar och roller får stå tillbaka för individuella hänsyn eller internpolitik.

I andra fall är orsaken av mer teknisk karaktär, där vi möter frustration över inlåsningseffekter på IT-sidan. Ofta handlar det om rigida IT-system, ålderdomliga databaser, och bristfällig tillgång på adekvat data.

Eller så ruttnar de på krångliga strukturer och processer som från början var ämnade att vara till stöd för att producera, sälja och distribuera tjänster och produkter. De känner olust. De känner sig bakbundna. De har tappat gnistan.

När vi hör deras ord och ser deras ansiktsuttryck känner jag mig beklämd och ledsen. Det vi ser och hör är tecken på obalanser som behöver justeras. Men vi behöver också ställa oss frågan: – varför det har blivit så här?

Varför har den enskildes riktning, drivkraft och arbetsglädje urholkats? Vem bär ansvaret? Här är det ju chefer, människor med mandat att förändra, som uttrycker sin misströstan. Garnityret i det svenska näringslivet. De som ska bära fanan högst. Vart är vi, näringslivet, och hela samhället på väg?

Kan det vara så att de inbyggda förväntningarna på att oavbrutet göra saker som är lätta att mäta och att den ständigt växande volymen av kortsiktiga aktiviteter och göromål fått företräde och prioriteras framför exempelvis reflektion och eftertanke? Jag tror det.

Våren och värmen kommer med raketfart, vilket får mig att helt osökt tänka på Highway to hell med AC/DC. Lyssna och njut.

Det är bara ditt jävla fel att inget händer

Det är bara ditt jävla fel att inget händer

Förflyttning åstadkoms genom beteendeförändring

I stort sett alla verksamheter har utmaningar med att möta förändring.

Det beror sannolikt på att världen som vi känner den förändras på så många plan samtidigt och snabbare än vi är vana vid. Idag råder närmast förändringshybris. Många talar om innovation, skifte, ”change” och transformation. Det gör jag också – inte minst med utgångspunkt från ett digitaliseringsperspektiv.

Personligen föredrar jag ordet förflyttning. Tycker det bättre beskriver både vad jag önskar uppnå och vad jag behöver göra. Vanligtvis handlar det om förflyttning av ”mindset”. Det kan handla om att bestämma sig för att gå ned i vikt, sluta snusa, börja träna eller att få min verksamhet att leverera bättre.

Att bestämma sig får väl betraktas som en grundförutsättning om någonting ska hända. Jag måste också ha både vilja och förmåga att genomföra en förflyttning. När det gäller att exempelvis gå ned i vikt så krävs vanligtvis något mer än att bara vilja, ha förmåga och bestämma sig. Vad är det där som får mig att inte bara ta steget utan att också fortsätta? Jo – det är en tydlig intention. Ett svar på frågan varför den här förändringen eller ännu hellre, förflyttningen, är viktig för att inte säga avgörande.

Varför vill jag gå ned i vikt? Skälen är säkert många; slippa gömma sig bakom vassruggen den här sommaren också, få badbrallorna med stjärnbaneret från -94 att passa eller få min älskade att uppskatta fler delar av min kropp. Men varför vill jag gå ned i vikt? Om jag lyckades med att gå ned i vikt vad skulle hända då? Jag skulle troligen leva lite lättare och förmodligen längre. Jag skulle få uppleva mina barn växa upp och lära känna deras barn. Jag skulle helt enkelt kunna undvika en för tidig död. Liv och död. Det är starkt! Det är något som betyder något och som kan göra skillnad när wienerbröden kallar på min uppmärksamhet. Det är alltså bara ditt eget jävla fel att inget händer!

Detsamma gäller när en förändring  behöver genomföras inom en verksamhet. Jag måste vilja, jag måste ha förmåga och jag måste ha mandat att förändra något. Även här behövs en tydlig intention. Varför är förflyttningen nödvändig? Vilket tillstånd vill vi uppnå? Vad händer om vi inte gör något?

Oavsett utgångspunkt finns det ofta gemensamma förtecken med vad som önskas uppnås med en förflyttning inom en verksamhet: 

  • Att lyckas bli mer snabbrörlig, uppnå en positiv kundupplevelse genom att ta sig ur den inlåsning som stelbenta, processer, system och strukturer byggt upp över lång tid (ibland över flera generationer).
  • Att lyckas få med sig alla medarbetare på en förändringsresa, där nya arbetssätt och nya ramar behöver sättas samt nya krav från kunder och omvärld behöver tillvaratas. 

Kom ihåg att det alltid börjar med dig själv. Ingen annan. Dig själv och din egen intention. Lyssna på Stop Blamin Me med Circle of Fate, Dawn of a New Era.

Glesbygden ligger i framkant

Glesbygden ligger i framkant

Glesbygden är full av idéer!

Årets första vecka tillbringade jag, precis som tusentals andra skidentusiaster, i den svenska fjällvärlden.

I år likt tidigare år packade vi in hela familjen i bilen och överlastade takboxen till bristningsgränsen med pjäxor, hjälmar och skidor med destination Vemdalen. Från Stockholm är det knappt 50 mil. Med ett lunchstopp tar det sex timmar.

När jag passerar Gävle  och Bollnäs brukar jag allt som oftast fundera på hur det skulle vara att bosätta sig utanför Stockholm. När jag kommer till Järvsö brukar jag först tänka: ”- Vilken otroligt vacker plats!” och sedan fundera på vad folk försörjer sig på i den här landsändan. En högst relevant fråga. Här finns inte längre några större industrier. Det är inte hit försäkringsbolagen och storbankerna förlägger sina huvudkontor. ”- Vad fan jobbar dom med?”

Häromdagen hörde jag dessutom på nyheterna att regeringen planerar att utlokalisera 10 000 offentliga jobb och tvinga ett antal myndigheter att dra flyttlasset till avfolkningsorter, glesbygder, som Dalsland, Värmland och Norrlands inland. Jag tycker såklart att det är riktigt. I alla fall utifrån någon rättvisesynpunkt. Om nu förslaget genomförs och blir en realitet vill säga. Samtidigt tänker jag att det är fruktansvärt otillräckligt. Den här formen av arbetsdoping är kortsiktig. Vad händer om några år när myndigheternas processer och system automatiseras och robotiseras?

Under många år har den ena snyfthistorien avlöst den andra. Utflyttningen till storstäderna utarmar de små orterna. Landet blir delat. Glesbygden dör ut. Mycket av det stämmer såklart. Samtidigt finns det en urkraft som ingen eller få pratar om. Det tänker jag göra nu.

En gnistrande vintereftermiddag på berget såg jag ett välbekant ansikte. Det var min gamla skidlärare Lena. Sin ungdom till trots, hon är gissningsvis närmare 60 än 50,  jobbar hon fortfarande som säsongare. Under vintersäsongen leder hon skidskolan och under sommarsäsongen arbetar hon inom vården. Som skidlärare är hon gudabenådad. Jag kan tänka mig att hon är lika fantastisk och professionell som sjuksyrra.

I de här delarna av landet är det inte ovanligt att man har två eller flera jobb för få tillvaron att gå ihop. I avkrokssverige går byalagen samman och tar över både skolor och bensinmackar. Här hjälps man åt med det som är viktigt. Ibland konstaterar man krasst att här finns ingenting annat än skog. Jävligt mycket skog. Låt oss bygga en herrans massa trädkojor så tyskar och holländare kan bo där under sin sommarvistelse. Ibland skapas det arbetstillfällen.

Och det är precis det här jag menar. I detta avseende ligger glesbygden i framkant. Överlevnad driver människor till uppfinningsrikedom, skaparkraft och initiativförmåga.

Här har storstadsborna något att lära. I framtiden kommer vi att behöva vänja oss vid något annat än att jobba nio till fem som försäkringstjänsteman på Folksam. Många av oss kommer att behöva anpassa oss till en verklighet där vi har två, kanske tre eller ännu flera arbeten och inkomstkällor för att försörja oss. I USA är detta med gig-ekonomi ett känt fenomen. Men för oss storstadsbor i Sverige är det mindre vanligt. Den här utvecklingen kommer självklart att slå lika hårt mot både storstäder och mindre avfolkningsorter. Ur det perspektivet är digitaliseringen demokratisk. Digitaliseringen slår obönhörligt hårt men rättvist. Inte minst i jämförelse med de senaste 100 årens fördelnings- och glesbygdspolitik.

Med det sagt rivstartar vi det nya året. Lyssna på Strövtåg i hembygden med Mando Diao. Det ger mening.