Antalet sjukskrivna blir fler och fler...

De senaste dagarna har debatten om det ökande antalet sjukskrivna diskuterats flitigt, sedan Försäkringskassan presenterat ny statistik.

 

Det stora antalet personer som varit sjukskrivna i mer än 2,5 år ökar kraftigt. När den dåvarande regeringen 2009 införde den ”bortre gränsen” var antalet långtidssjukskrivna 1 500. Efter att nuvarande regering tog bort den ”bortre gränsen” 2016 har siffran ökat till 16 400. Samtidigt har 50 000 personer varit sjukskrivna längre än ett år. Socialförsäkringsministern tycks rycka på axlarna. Ingen verkar förstå vad det beror på och ingen verkar förstå hur vi kan göra något åt det. Det finns inga enkla lösningar konstaterar man krasst.

Jag tror visst att det finns enkla lösningar.
Till att börja med finns det två grundläggande perspektiv som behöver diskuteras och förstås.

Det första perspektivet är när vi blivit sjuka
Som sjuk förväntas vi att informera och hantera arbetsgivare, arbetskamrater, och fackförbund. Det är den minst påfrestande delen i en oändligt lång resa. Därefter behöver vi kontakta, informera och hantera den offentliga sjukvården med alla instanser från vårdcentral, primärvård och specialistvård.

För det krävs en remiss. Remissen är ett slags visum som ger oss tillträde till det som kallas sjukvården. Så småningom får vi en diagnos. Diagnosen är själva beviset, det som definierar att vi är sjuka och inte hittar på. Diagnosen är också en värdehandling och det avgörande respasset för den fortsatta resan vidare till att bli frisk via specialistvård, psykologer, kuratorer, pedagoger och coacher.

Nästa steg är försäkringskassan. Försäkringskassan upplevs ofta som den nitiske gränspolisen som har makten att släppa igenom dig. Eller vägra. Utan medgivande tar din resa slut. Försäkringskassans kontrollsystem kan få en fullt frisk människa att bli svårt sjuk. Möjligheterna till återhämtning blir därför små. Stressen som troligen redan slagit i taket, riskerar därför att förvärras.

Det näst sista steget på din resa, innan du kan komma tillbaka till målet som är det arbete som bidrog till att göra dig sjuk, är de privata rehabiliteringsföretagen. Ofta är det din egen arbetsgivares utlokaliserade samarbetspartner som ansvarar för din rehabilitering. Arbetsgivarens leverantör som i praktiken sitter på två stolar samtidigt. En aktör som dels ska representera dina intressen samtidigt som de ska säkerställa arbetsgivarens intressen. Det om något är sjukt.

Det andra perspektivet är innan vi blivit sjuka
Här handlar det om de intentioner och ramar samhället satt upp, de normer vi blir matade med och själva upprätthåller.

  • Arbetsmarknadspolitiken behöver ses över – Måste vi jobba så hårt och effektivt så att vi blir sjuka?
  • Socialförsäkringssystemet behöver ses över – Blir vi sjuka måste vi få möjlighet att vara sjuka tills vi blir friska. Det är kontraproduktivt att tvinga en sjuk människa att vara en del av rigorösa och rigida kontrollsystem.
  • Ramsättningen på arbetsplatser behöver ses över – Måste vi vara så duktiga och aldrig säga nej? Som individer behöver vi tid för eftertanke, reflektion och personlig inre dialog.
  • Kulturell ramsättning behöver ses över – Måste vi vara så lyckade, upptagna och framgångsrika?

Det ekosystem som en fullt frisk arbetstagare befinner sig i är komplext och svårt att överblicka. Obalanserna är omfattande och vävs samman av mängder av olika aktörer som baserar sina respektive verksamheter på kontroller för att bland annat förhindra fusk. Alla aktörer gör sitt jobb så gott de kan, men inte tillsammans och inte för individens och hela systemets bästa. Suboptimeringen slår dubbelvolter och varje instans jobbar i sitt eget stuprör. Individen kommer i kläm. Om du inte redan upplevt detta ekosystem – föreställ dig hur detta kan upplevas för en sjuk människa.

Inledningsvis skriver jag; ”Jag tror visst att det finns enkla lösningar”. Lösningen ligger i att inte låta någon människa bli sjuk.

Det är Valborgsmässohelg. Första milstolpen mot sommar och värme. Lyssna på Bad for Your Health med Ron Pope det ger hopp.

0 kommentarer