Människa – Maskin – Arbete

Människa – Maskin – Arbete

Framtidens arbete – vad är det?

Den industriella revolutionen har präglat oss människor djupt. Speciellt vår syn på arbete men även vår syn på oss själva som människor.

Maskinen – som timme in och timme ut, dag som natt och med en aldrig tidigare skådad effektivitet kunde ersätta den mänskliga resursen av senor och muskler – var guds gåva till mänskligheten.

Fördelen med maskiner är att de är pålitliga och driftsäkra. Maskiner producerar saker i jämn takt, utan avbrott och med samma förutsägbara kvantitet och kvalitet. Människan är svag. Maskinen är stark. När en maskin går sönder byter vi bara ut några delar. Sedan fungerar den igen. Kan det vara orsaken till att vi människor under så lång tid försökt efterlikna maskiner? Vi har kopierat och nästan blivit som maskiner. Det kan flera som jag möter intyga. Kanske är det en av anledningarna till att så många människor kör kullagren så torra att den mänskliga motorn skär sig och vi gör oss själva uttjänta. Samtidigt försöker vi nu göra maskiner mer mänskliga. Är inte det fascinerande? Kommer det att innebära att synen på arbete kommer att förändras i framtiden? Jag tror det.

Men vad är egentligen arbete?
Enligt Wikipedia är arbete en mänsklig verksamhet som genererar ekonomiskt värde. Där den mänskliga resursen för att utföra arbete kallas arbetskraft. Som alla vet finns det en marknad för arbete, Arbetsmarknaden, där köpare och säljare kan sluta avtal. Arbetsmarknaden regleras av arbetsmarknadens parter, det vill säga företrädare för köpare och säljare, som bland annat ska underlätta prissättningen på arbete. Arbete regleras alltså genom avtal mellan två parter. Där den ena parten förbinder sig att sälja sin förmåga till den andra parten mot ersättning. Jag vet ett annat ord för det. Men släpper det åtminstone för tillfället och går vidare.

Vi skiljer också mellan förvärvsarbete och obetalt arbete. Obetalt arbete är exempelvis ideellt arbete, hushållsarbete och studier. Vi värderar alltså inte de aktiviteter som människor utför ideellt som något viktigt. Hushållsarbete är inte heller viktigt. Studier ses kanske som en investering där man som student erhåller avkastning för sina studier senare i livet.

Hjärna vs Händer
Arbete är alltså göromål som på grund av dess vikt bedöms ha ett värde för ekosystemet. Det innebär att saker som vi gör men som inte bedöms ha ett så högt värde således inte får lika hög ersättning. Arbete värderas olika. Tunga, enformiga och riskfyllda arbeten värderas lägre. Sådana arbeten som kan göras av maskiner värderas lägre. Service till äldre och omsorg av barn värderas lågt. Arbeten som kräver lång utbildning och är komplexa värderas högre. Ett tag till.

Är det inte anmärkningsvärt att reflektion och eftertanke – det som är själva grogrunden för nya idéer, ny skaparkraft och innovation – får så lite utrymme. Trots att maskiner än så länge inte är särskilt bra på det? Att gå en promenad i parken eller att ta ett tidigt morgondopp borde värderas högre eftersom vi vet att återhämtning är viktigt för att kunna fortsätta producera.

Vi står inför en mängd olika skiften
Att vi står inför ett teknologiskifte är känt för de flesta. Däremot känner vi ännu inte till omfattningen och effekterna av automatisering, digitalisering, robotisering och artificiell intelligens. Globalisering och urbanisering är ytterligare skiften vi behöver vänja oss vid. Detsamma gäller migration. Vi har nyligen tagit emot 163.000 människor. Första generationens nysvenskar har ofta svårt att komma i arbete. Kulturella skillnader och det nya språket kan vara en tröskel. Inneboende trögheter i mottagande-landet är andra hinder.

Arbetsmarknaden präglas av flertalet obalanser. Uppdragsgivare sitter i framsätet och dikterar villkoren, uppdragstagare sitter i baksätet och försöker möta villkoren. Det behöver vi göra något åt. Det är dags att göra arbetsmarknaden jämlik. Diskriminering på grund av förutfattade meningar – rörande exempelvis kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning, funktionsnedsättning, namn, religion, härkomst, utbildning och utseende – är omodernt och ren kapitalförstöring.

HR- och rekryteringsbranschen vittnar om att CV:t är obsolet. En övertro på olika former av personlighetstester verkar ha övertagit CV:t´s forna plats. Personlighetstester har inbyggda viktningar och värderingar som cementerar ett föråldrat, linjärt mindset. Därför behöver morgondagens arbetsmarknad och matchningen mellan uppdragstagare och uppdragsgivare se annorlunda ut.

Varm data
Den industriella revolutionens föråldrade syn på arbete och synen på människors förmågor måste uppdateras. Och det är ett område och ett arbete som vi på Let The Cat Out har påbörjat och kommer att undersöka närmare. Den 19 juni ska vi genomföra ett Warm Data Lab med rubriken ”Future of Work” under ledning av Nora Bateson. (Här hittar du mer om Nora: Noras Blogg och The International Bateson Institute).

Syftet med detta Warm Data Lab är att identifiera relevant kvalitativ information som har påverkan på frågeställningen ”Future of work”. Resultatet är samhällsnytta och tänkt att användas som en del av ett innovationsprojekt i egen regi.

Det är nästan sommar. Gräsklipparen sköter sig själv nuförtiden. Varför inte lyssna på The Man Machine med Kraftwerk?

Glesbygden ligger i framkant

Glesbygden ligger i framkant

Glesbygden är full av idéer!

Årets första vecka tillbringade jag, precis som tusentals andra skidentusiaster, i den svenska fjällvärlden.

I år likt tidigare år packade vi in hela familjen i bilen och överlastade takboxen till bristningsgränsen med pjäxor, hjälmar och skidor med destination Vemdalen. Från Stockholm är det knappt 50 mil. Med ett lunchstopp tar det sex timmar.

När jag passerar Gävle  och Bollnäs brukar jag allt som oftast fundera på hur det skulle vara att bosätta sig utanför Stockholm. När jag kommer till Järvsö brukar jag först tänka: ”- Vilken otroligt vacker plats!” och sedan fundera på vad folk försörjer sig på i den här landsändan. En högst relevant fråga. Här finns inte längre några större industrier. Det är inte hit försäkringsbolagen och storbankerna förlägger sina huvudkontor. ”- Vad fan jobbar dom med?”

Häromdagen hörde jag dessutom på nyheterna att regeringen planerar att utlokalisera 10 000 offentliga jobb och tvinga ett antal myndigheter att dra flyttlasset till avfolkningsorter, glesbygder, som Dalsland, Värmland och Norrlands inland. Jag tycker såklart att det är riktigt. I alla fall utifrån någon rättvisesynpunkt. Om nu förslaget genomförs och blir en realitet vill säga. Samtidigt tänker jag att det är fruktansvärt otillräckligt. Den här formen av arbetsdoping är kortsiktig. Vad händer om några år när myndigheternas processer och system automatiseras och robotiseras?

Under många år har den ena snyfthistorien avlöst den andra. Utflyttningen till storstäderna utarmar de små orterna. Landet blir delat. Glesbygden dör ut. Mycket av det stämmer såklart. Samtidigt finns det en urkraft som ingen eller få pratar om. Det tänker jag göra nu.

En gnistrande vintereftermiddag på berget såg jag ett välbekant ansikte. Det var min gamla skidlärare Lena. Sin ungdom till trots, hon är gissningsvis närmare 60 än 50,  jobbar hon fortfarande som säsongare. Under vintersäsongen leder hon skidskolan och under sommarsäsongen arbetar hon inom vården. Som skidlärare är hon gudabenådad. Jag kan tänka mig att hon är lika fantastisk och professionell som sjuksyrra.

I de här delarna av landet är det inte ovanligt att man har två eller flera jobb för få tillvaron att gå ihop. I avkrokssverige går byalagen samman och tar över både skolor och bensinmackar. Här hjälps man åt med det som är viktigt. Ibland konstaterar man krasst att här finns ingenting annat än skog. Jävligt mycket skog. Låt oss bygga en herrans massa trädkojor så tyskar och holländare kan bo där under sin sommarvistelse. Ibland skapas det arbetstillfällen.

Och det är precis det här jag menar. I detta avseende ligger glesbygden i framkant. Överlevnad driver människor till uppfinningsrikedom, skaparkraft och initiativförmåga.

Här har storstadsborna något att lära. I framtiden kommer vi att behöva vänja oss vid något annat än att jobba nio till fem som försäkringstjänsteman på Folksam. Många av oss kommer att behöva anpassa oss till en verklighet där vi har två, kanske tre eller ännu flera arbeten och inkomstkällor för att försörja oss. I USA är detta med gig-ekonomi ett känt fenomen. Men för oss storstadsbor i Sverige är det mindre vanligt. Den här utvecklingen kommer självklart att slå lika hårt mot både storstäder och mindre avfolkningsorter. Ur det perspektivet är digitaliseringen demokratisk. Digitaliseringen slår obönhörligt hårt men rättvist. Inte minst i jämförelse med de senaste 100 årens fördelnings- och glesbygdspolitik.

Med det sagt rivstartar vi det nya året. Lyssna på Strövtåg i hembygden med Mando Diao. Det ger mening.

Dela makten

Dela makten

Kunskap är makt – dela makten!

Som ung grabb gick jag i en vanlig skola, men med starka traditioner från anno 1900.

Där på skolans fasad, tvärs över entrén, var den tidens devis målad med stora versaler – KUNSKAP ÄR MAKT. Ordspråket gjorde ett starkt intryck på mig, där i mitten på 70-talet. Den formuleringen håller än och är faktiskt mer uppdaterad än mycket annat som jag ser och hör idag.

Men vad betyder Kunskap är makt egentligen? Vilket värde tillför kunskap?

Dagligen fattar vi mängder av beslut. Men vad är underlaget för de besluten? De flesta beslut vi fattar är omedvetna och fattas på emotionella, känslomässiga grunder, hur rationella vi än anser oss vara. ”Det här känns helt rätt” eller ”det här känns inte bra” säger vi dagligen. Beroende på hur vi känner kring något, fattar vi våra beslut.

Hur erhåller vi kunskap? Fortfarande är skolan såklart en av de viktigaste plattformarna för det. Skolan är fortfarande platsen där kunskap delas mellan lärare och elev och mellan eleverna själva.

Häromdagen träffade jag några representanter för ett välkänt FMCG-företag. Till min förvåning kom en stor del av mötet och samtalet att handla om kontroll och att äga. Äga kunder. Kontroll över kunder. Kontroll över servrar, system och data. Kontroll över ägd information. Kontroll över lojalitet. Kontroll, kontroll, kontroll.

Jag hörde inte någon av dem säga: – Vi har en hel del intressant information här. Undrar om någon annan skulle vara intresserad och hjälpt av den informationen?
Eller: – Finns det någon aktör som vi kan dela den här informationen med? Allt jag hörde var ekot av ordet kontroll.

Hur kan en sådan felaktig föreställning få fäste? Hur kan en sådan i grunden felaktig föreställning få råda? Hur kan någon idag verka för en dogm baserad på att makten innehas av den som kontrollerar strukturer, människor och information och samtidigt tro att detta är förenligt med ett modernt öppet samhälle? Hur kan en verksamhet ha en så förlegad människosyn och därmed utdaterad syn på sina medmänniskor och kunder? Hur ska ett sådant företag överleva i en situation där kunderna inte alls vill vara kontrollerade eller uppfattas som ägda? När de tvärtom förutsätter att de är fria att gå vart de vill, när de vill – och att allt dessutom borde vara gratis.

Kontroll och äga är ord som hör hemma i en föråldrad tid. Det bygger på en vanföreställning om att kontroll är makt. När dela och samverka istället är den nya tidens vokabulär.

Jag tänker att om min gamla skola skulle byggas idag och en devis skulle målas tvärs över fasaden så skulle det ha stått KUNSKAP ÄR MAKT – DELA MAKTEN.

Lyssna på Another Brick In The Wall med Pink Floyd. Det är bra.