Skrota värderingsarbetet

Skrota värderingsarbetet

Vi behöver inte fler värdeord på väggen i receptionen

 

… på toalettdörren eller i våra scorecards. Orden i sig resulterar varken i gemensam förståelse eller individuell drivkraft. Deras innebörd varierar beroende på kontext och på genom vems glasögon man tittar.

En gemensam värdegrund anses av många vara viktigt i verksamhetssammanhang, och nära kopplat till etablerandet av en god företagskultur. Så kallade värderingsstyrda företag och organisationer påstås ofta vara mer framgångsrika och mer attraktiva för både medarbetare och kunder. För att identifiera dessa viktiga värderingar arbetar ledningsgrupp, styrelse och ägare ofta i nära samarbete med varumärkes-, kommunikations- eller managementkonsulter.

För att styra en verksamhet i produktiv riktning krävs tydliga intentioner, önskade tillstånd att sträva emot. Det är avgörande för att vi, individer och medarbetare, ska uppleva vårt arbete som meningsfullt. Förutom överenskomna intentioner krävs också tydliga ramsättningar för att vi ska veta vad som förväntas av oss och för att vi ska kunna samverka med varandra. Exempelvis avseende:

  • arbetstid
  • arbetsbeskrivning
  • ansvarsområden
  • budgetramar
  • policys
  • mötesramar
  • rapporteringsramar
  • feedback-ramar
  • och så vidare…

För att organisationen ska ha förutsättningar att fungera på bästa sätt behöver vi gemensam förståelse för vad de olika ramarna innebär. Vi behöver alltså stämma av och prata igenom de individuella förväntningar vi har på varandra utifrån våra olika roller inom verksamhetens sammanhang. Och vi behöver förståelse för varför, alltså mot bakgrund av de intentioner som ligger till grund för verksamheten. Sammantaget är detta grundbultar för att vi ska uppleva vårt arbete som meningsfullt.

Den viktiga kommunikation som behövs inom alla verksamheter för att tillsammans uppnå gemensam förståelse för intentioner och ramsättningar är, enligt min erfarenhet, nära obefintlig. Det är som om vi tror att förståelsen kommer av sig självt när man blir anställd. Eller som om förståelsen vore genetiskt nedärvd över generationer. I dess ställe får den anställde i bästa fall 3-4 värdeord förmedlade till sig via webbplatsen, en powerpoint-presentation eller en åldrad tryckt broschyr, som hen sedan förväntas ”leverera på”.

Beteendestyrning

Värdegrunden, värdeorden, värderingarna syftar till att påverka beteenden, exempelvis: Mod, Lojalitet, Respekt och eventuellt även genom formuleringar som ska åstadkomma önskvärt agerande inom respektive roll: Framåtlutad, Agil, Proaktiv. Avsikten är ofta att kunna mäta prestationer, jämföra anställda med varandra, kontrollera och följa upp över tid som KPI:er i scorecards och styrsystem.

Värderingar kopplat till erbjudanden, produkter och tjänster, sk. kärnvärden eller varumärkeslöften, brukar också vara vanligt förekommande inom verksamheter. Värdeord, såsom Naturlighet, Kvalitet, Säkerhet används som argument för kommunikationsunderlag. Förhoppningen är att genom budskapsformulering väcka kännedom och köplust hos kunder och konsumenter – och därigenom intäkterna.

Sammantaget vill vi tro att dessa värderingar bidrar till det vi kallar företagskultur. Vi sorterar in de viktiga värderingsorden i våra strategiska dokument under Mission, Vision, Värdegrund – och i våra marknadsplaner under Varumärkesbyggande, Kärnvärden och Produktlöften. Och vi förväntar oss att det ska fungera som beteendestyrning för såväl medarbetare som konsumenter.

Värderingar – ett fragment av vår verklighetsuppfattning

Var och en av oss har individuellt olika medvetna och omedvetna:

  • uppfattningar
  • attityder
  • förståelse
  • åsikter
  • tro
  • fördomar
  • antaganden
  • förväntningar
  • värderingar
  • och så vidare…

Dessa många exempel på vad som tillsammans samverkar och utgör vår betraktelsegrund kan sammanfattas i ett övergripande begrepp, en sk. metanym, presuppositioner. Det är ett sammansatt ord från latinet med innebörden: ”placerad under före” alltså något som, genom information till våra sinnen, finns på förhand integrerat. Oxford dictionaries förklarar så här: ”A thing tacitly assumed beforehand at the beginning of a line of argument or course of action.”

Våra presuppositioner fungerar som vägledning för oss i våra liv. De styr automatiskt våra tankar och vårt agerande och påverkar ramsättningen för hur vi som individer hanterar situationer – utan att vi behöver fundera över varför.

Vägledande eller vilseledande?

Presuppositionerna uppkommer, integreras och byts ut under vår levnadstid, speglade i relationer till vår familj, vänner, hälsa, utbildning, arbete, media, politik, vår kultur och historia osv. Över tid anpassas, förändras och utvecklas vi i relation till allt i vår omvärld, som i sin tur förändras och utvecklas. Denna – vår samlade livskompetens – styr våra överlevnadsstrategier och våra beteendemönster i olika situationer.

Vi filtrerar våra sinnesintryck genom vår alldeles unika uppsättning glasögon. Unika eftersom jag är jag och du är du. Vi betraktar allt genom geografiskt-kulturellt-socialt-ekonomiskt-politiskt-historiskt-sammanvävda och mångfacetterade linser. Och resultatet av filtreringen representerar inte på något sätt en sanning.

Det finns många goda anledningar att stanna upp då och då för att fundera över var våra presuppositioner egentligen kommer ifrån. Pröva att ställa dig själv frågor som:

  • Hur kommer det sig att jag har den här uppfattningen?
  • Är dessa åsikter mina egna, eller har jag anammat andra människors valda sanningar?
  • Baseras mina tankar på fördomar, kanske på grund av generalisering eller ovetskap?

Att i reflektion, gärna tillsammans med andra, vara villig att justera sina presuppositioner tillhör ett växande, lärande liv. Nyfikenhet, nya tankebanor och nya sätt att uppleva skapar nya möjligheter i tillvaron, och öppnar nya och spännande inre rum att undersöka.

Skrota värderingsarbetet

All mänsklig aktivitet kommunicerar. Och eftersom våra värderingar endast är en av många påverkansfaktorer på vårt beteende, så behövs något annat för att skapa gemensam drivkraft. Mot bakgrund av dagens komplexa verklighet behövs ny information för att kunna ta ut framtida riktning för produktivitet och möjliggörande av gynnsamma beteendemönster.

Kommunikation och relationell information skapar ett välkommet och nödvändigt tillskott av varm data som tillägg till den kalla data vi gärna samlar in. Tillsammans behöver vi justera våra presuppositioner genom gemensam systemisk förståelse. En förståelse som kan bli till engagemang för de intentioner som är avgörande för framtiden, och de viktiga ramsättningar som meningsfullt leder i gynnsam riktning.

Oavsett om vi väljer att kalla det värderingsstyrda verksamheter, eller inte… Ge upp de färdigförpackade värderingarna och det utarmande behovet av kontroll. Var modig och våga hysa energigivande tillit. Att våga ha tillit till sina medmänniskor är ett säkert sätt att få dem att ta eget ansvar och att hitta sin egen motivation. Många motiverade människor tillsammans blir till en gemensam kraft i samma riktning. Den kraft som uppkommer skapar enormt goda förutsättningar för individens egna motivation.

 

KÄLLOR:

Jorunn Sjøbakken och Truls Fleiner, pedagoger med flerdisciplinär utbildning och yrkeserfarenhet, har gjort ett utvecklingsarbete med systematisering och klassifikation av fackkunskap avseende kommunikations- och förändringsprocesser. Sjøbakken och Fleiner har därigenom utvecklat ett gemensamt och tvärdisciplinärt kunskapsområde – metadisciplinen Kommunikologi. Genom att tillgängliggöra en flexibel repertoar av nyckelredskap, istället för en repertoar av metoder, ges helt andra möjligheter i praxis att arbeta med förändrings- och utvecklingsprocesser. http://www.kommunikologi.no/kommunikologi.html

Nora Bateson, filmmakare, pedagog och ordförande i The International Bateson Institute: https://norabateson.wordpress.com/2016/01/02/practicality-in-complexity/

Peter Nilsson, kommunikolog: Skärp dig! Hur svårt kan det vara att förändra? Slå hål på de vanligaste myterna om kommunikation och förändring. ISBN: 978-91-637-0965-4, www.skarpdig.com

Det som driver människan

Det som driver människan

Alla göromål från helvetet skymmer sikten för det som är viktigt!

All förändring, omvandling, omdaning börjar hos en enda person.

 

Effekterna av ett skifte i mindset, beteenden, förhållningssätt eller känslor har även effekt på annat och andra människor. Ibland på ett mycket kraftfullt sätt, andra gånger mindre omfattande. Kraften i en individs förändring är inte att underskattas, förutsatt att den bottnar just inuti personen ifråga.

Om vi tittar ur det större perspektivet, en verksamhet. Här finns ett antal individer som interagerar med varandra på olika sätt. Inom många verksamheter är omorganiseringar mer regel än undantag, vilket ställer krav på människors anpassningsförmåga. Förändringar som kommer utifrån ger inte sällan upphov till oro, bristande engagemang, frustration och dåligt mående om den inte är förankrad på individnivå. Vad innebär förändringen för mig? Vad förväntas och vad kan jag förvänta mig i min tur? Varför händer det här? Kan jag påverka min situation, och om inte, hur tänkte ni då?

Systemmänniskan
Jag har i likhet med många andra varit med i omdanande strukturella förändringar i arbetslivet där jag sågs som en spelbricka utan utrymme att ha någon annan åsikt än den som månglades ut. Att jag fick valet att anpassa mig eller gå ut genom dörren. Förändringsarbete kräver sina offer tycktes uppfattningen vara. Och då kan man fråga sig om det verkligen är fel på de som inte anpassar sig eller på de som gör det?

I ett system där människor tvingas till omvandlingar de själva inte valt uppstår kulturer och mentaliteter som inte gynnar arbetsklimatet eller produktionen. Människor som inte känner sig sedda eller bekräftade tenderar att leverera sämre resultat eftersom den inre drivkraften i förändringsarbetet som begärts inte har väckts. Omvandling på verksamhetsnivå går att genomföra utan att offra någon eller tappa styrfart i produktiviteten. Nyckeln kallas kommunikation och delaktighet.

Människans natur
Ur det lilla perspektivet då? Människan är till naturen anpassningsbar i förhållande till väldigt många saker. Hon kan acklimatisera sig i princip var som helst tack vare sin förmåga att söka överlevnad och fortlevnad. Vad skiljer då det naturliga drivet till anpassning från det dysfunktionella? Enkelt uttryckt kan man säga att allt som människan gör som går emot hennes sanna natur är icke fungerande, konstruerat av system eller av andra människor utifrån egna syften.

Det är inte alltid förändringen i sig som går emot vår natur, utan sättet på vilket den genomförs på som väcker kamp och motstånd. Utveckling för flertalet är beroende av sammanhållningen, därför är en individs positiva förändringsarbete också en vinst för den omgivning som stöttar. Förändringskraften vilar hos den enskilda människan, också i de stora sammanhangen. En människa som är medveten om sin egen kraft har möjlighet att påverka andra i lika riktning om hon lyckas väcka densamma inneboende i andra. Och kan då i princip genomföra vilka förändringar som helst, utan att kämpa med motstånd. Det ligger i människans natur att förstå, hantera och vilja känna meningsfullhet. Varför inte anamma det i alla våra angelägenheter?

Kylan har kommit. Värm ditt sinne med Bruce Springsteen´s Human Touch

Utväg ur ekorrhjulet

Utväg ur ekorrhjulet

Utväg ur ekorrhjulet
Konsten att lyckas med Agenda 2030.
Funkar för övrigt på vilket som helst komplext problem.

Här presenterar vi en lathund för dig som vill åstadkomma förändring och uppfyllnad av FN´s 17 Globala Hållbarhetsmål, Agenda 2030 – eller andra svåra nötter att knäcka…

  1. Logga ut
  2. Gå hem
  3. Stanna hemma
  4. Vila
  5. Reflektera enskilt
  6. Gå ut och träffa andra människor
  7. Umgås och samtala med dem
  8. Diskutera samhällsfrågor ur flera olika aspekter
  9. Dela tankar och erfarenheter med varandra
  10. Sätt dig in i andras perspektiv
  11. Reflektera tillsammans
  12. Lär av varandra
  13. Upplev ny förståelse
  14. Summera insikterna
  15. Formulera de verkligt viktiga frågorna och hitta gemensamma drivkrafter
  16. Reflektera igen
  17. Genomför nödvändig förändring.

Under vilo- eller reflektionstid passar det även bra att lyssna på Imagine, med John Lennon.

Mod att våga tro

Mod att våga tro

Tro eller Veta – vilken väg väljer du?

Ett av förändringsledarens viktigaste instrument för att åstadkomma resultatgenombrott är att utmana andra människor.

Det vill säga: ifrågasätta givna förutsättningar, utmana förutfattade meningar och erbjuda nya tankemönster. Hur lyckas man med det egentligen?

Det riktigt korta svaret på den frågan är att lyssna. Det kan också vara bra att känna till att vi människor har vår huvudsakliga uppmärksamhet på att antingen tro eller veta. Att tro handlar i grunden om att acceptera vissa tillstånd utan att veta. Att veta baseras på historiska kunskaper samt egna och andras erfarenheter.

Länge visste vi exempelvis att jorden var platt, om man inte passade sig noga fanns alltid risken att falla över kanten. Därefter infann sig en period där vi alla fick lära oss att jorden är rund och rädslan för att falla över kanten blev djupt obefogad.

Det ska sägas att det idag finns de som anser att jorden är platt. Ny forskning, nya beräkningar och nya rön kan tydligen bevisa att universum endast hanterar två dimensioner. Vår klotrunda jord är alltså enligt dem platt som en pannkaka. För dem har aldrig upplysningstiden gjort något bestående avtryck.

Veta är således lika mycket ”hitte på” som Tro, men det känns sannolikt bättre att hänvisa till en vetenskaplig artikel, än att bara sitta och tro. Ur det perspektivet handlar Veta därför också bara om att Tro. Allt är med andra ord ”hitte på” – valda sanningar och olika övertygelser.

Varför är det då viktigt att förstå om din medmänniska har sin huvudsakliga uppmärksamhet på Tro eller Veta? Kanske därför att det är lättare att diskutera med en människa som erkänner att det för hen handlar om tro. Jämfört med den människa som hävdar att det handlar om vetskap. Det är liksom ytterligare ett hinder, ett till lager av löken som behöver skalas bort innan man ens har börjat en förändringsresa.

När jag var liten och någon gång ibland hade lite småtråkigt föreslog min pappa ett och annat dagsverke som behövde utföras. Det var enklare jobb av typen klippa gräsmattan, tvätta bilen eller måla om staketet.

Ofta svarade jag: ”- Det går inte”. Då frågade alltid min pappa vad det egentliga skälet till mitt nekande var. Ibland blev han irriterad och med barnslig röst härmade han mig: ”- Jag vill inte – jag kan inte – jag får inte!” Han ville alltid förstå min invändning och det egentliga hindret. Och med det resonemanget var jag fast.

  • Jag vill inte, handlar om avsaknad av tro. Att inte ha den rätta övertygelsen att ens försöka. Vilja och tro är intimt förknippade med varandra. Vilja förutsätter tro.
  • Jag kan inte, handlar om att inte veta, oförmåga. Jag har inte kunskapen om hur jag ska genomföra uppgiften. Avsaknad av kunskap, inte rätt förutsättningar eller verktyg. Kan och veta är också intimt förknippade med varandra. Att kunna förutsätter vetskap.
  • Jag får inte, handlar egentligen bara om mandat. Ett mandat kan överskridas lika lätt som ett kreditkort. Barn är mästare på att glida på ramarna. Och olydiga barn, dit jag måste räknas, är mästare på att hantera mandat. Som barn vet man ofta mycket väl vad man får och inte får göra. Men det ligger liksom i rollen att fullkomligt skita i det. Ett mandat kan så lätt förflyttas.

Tro och vilja på den ena axeln och Veta och kunna på den andra. Det kan vara bra att känna till var den person du önskar få med dig på en förändringsresa har sitt huvudsakliga fokus.

Vårt samhälle präglas oerhört hårt av dessa dogmer. I århundraden har exempelvis kyrkans män ansett att vanligt folk inte behöver veta någonting. Det räcker med att vi tror. De senaste hundra åren, sedan vi lämnade analfabetismen bakom oss och det nedskrivna ordet och böcker blev var mans egendom, blev inte bara en motvikt. Här har pendeln slagit helt åt andra hållet. Där tro har reducerats till mörkermännens, alkemisternas och renässansmänniskornas dunkla vrå. Naturvetenskapen, evidensbaserad kunskap och statistik har blivit vår nya tro.

Som kuriosa kan jag väl nämna att de våldsbejakande terrorister, som gjort sig kända för den breda allmänheten, saknar både tro och vetande. Däremot har de både vilja och förmåga att köra in lastbilar i folksamlingar och bränna av fyrverkerier så att det ryker. Det symboliserar bara rigiditet och ett absolut origo. Noll av både Tro och Veta.

En annan intressant och minst sagt aktuell aspekt på detta resonemang är att Innovation uppkommer som en kombination av både Tro och Veta. Fundera på var du har ditt huvudsakliga fokus? Är du en person som först och främst drivs av att tro eller att veta?

Nu är det snart sommarlov. Det ska bli så oerhört skönt och välförtjänt.

Lyssna gärna på:

Bli aldrig sjuk

Bli aldrig sjuk

Antalet sjukskrivna blir fler och fler...

De senaste dagarna har debatten om det ökande antalet sjukskrivna diskuterats flitigt, sedan Försäkringskassan presenterat ny statistik.

 

Det stora antalet personer som varit sjukskrivna i mer än 2,5 år ökar kraftigt. När den dåvarande regeringen 2009 införde den ”bortre gränsen” var antalet långtidssjukskrivna 1 500. Efter att nuvarande regering tog bort den ”bortre gränsen” 2016 har siffran ökat till 16 400. Samtidigt har 50 000 personer varit sjukskrivna längre än ett år. Socialförsäkringsministern tycks rycka på axlarna. Ingen verkar förstå vad det beror på och ingen verkar förstå hur vi kan göra något åt det. Det finns inga enkla lösningar konstaterar man krasst.

Jag tror visst att det finns enkla lösningar.
Till att börja med finns det två grundläggande perspektiv som behöver diskuteras och förstås.

Det första perspektivet är när vi blivit sjuka
Som sjuk förväntas vi att informera och hantera arbetsgivare, arbetskamrater, och fackförbund. Det är den minst påfrestande delen i en oändligt lång resa. Därefter behöver vi kontakta, informera och hantera den offentliga sjukvården med alla instanser från vårdcentral, primärvård och specialistvård.

För det krävs en remiss. Remissen är ett slags visum som ger oss tillträde till det som kallas sjukvården. Så småningom får vi en diagnos. Diagnosen är själva beviset, det som definierar att vi är sjuka och inte hittar på. Diagnosen är också en värdehandling och det avgörande respasset för den fortsatta resan vidare till att bli frisk via specialistvård, psykologer, kuratorer, pedagoger och coacher.

Nästa steg är försäkringskassan. Försäkringskassan upplevs ofta som den nitiske gränspolisen som har makten att släppa igenom dig. Eller vägra. Utan medgivande tar din resa slut. Försäkringskassans kontrollsystem kan få en fullt frisk människa att bli svårt sjuk. Möjligheterna till återhämtning blir därför små. Stressen som troligen redan slagit i taket, riskerar därför att förvärras.

Det näst sista steget på din resa, innan du kan komma tillbaka till målet som är det arbete som bidrog till att göra dig sjuk, är de privata rehabiliteringsföretagen. Ofta är det din egen arbetsgivares utlokaliserade samarbetspartner som ansvarar för din rehabilitering. Arbetsgivarens leverantör som i praktiken sitter på två stolar samtidigt. En aktör som dels ska representera dina intressen samtidigt som de ska säkerställa arbetsgivarens intressen. Det om något är sjukt.

Det andra perspektivet är innan vi blivit sjuka
Här handlar det om de intentioner och ramar samhället satt upp, de normer vi blir matade med och själva upprätthåller.

  • Arbetsmarknadspolitiken behöver ses över – Måste vi jobba så hårt och effektivt så att vi blir sjuka?
  • Socialförsäkringssystemet behöver ses över – Blir vi sjuka måste vi få möjlighet att vara sjuka tills vi blir friska. Det är kontraproduktivt att tvinga en sjuk människa att vara en del av rigorösa och rigida kontrollsystem.
  • Ramsättningen på arbetsplatser behöver ses över – Måste vi vara så duktiga och aldrig säga nej? Som individer behöver vi tid för eftertanke, reflektion och personlig inre dialog.
  • Kulturell ramsättning behöver ses över – Måste vi vara så lyckade, upptagna och framgångsrika?

Det ekosystem som en fullt frisk arbetstagare befinner sig i är komplext och svårt att överblicka. Obalanserna är omfattande och vävs samman av mängder av olika aktörer som baserar sina respektive verksamheter på kontroller för att bland annat förhindra fusk. Alla aktörer gör sitt jobb så gott de kan, men inte tillsammans och inte för individens och hela systemets bästa. Suboptimeringen slår dubbelvolter och varje instans jobbar i sitt eget stuprör. Individen kommer i kläm. Om du inte redan upplevt detta ekosystem – föreställ dig hur detta kan upplevas för en sjuk människa.

Inledningsvis skriver jag; ”Jag tror visst att det finns enkla lösningar”. Lösningen ligger i att inte låta någon människa bli sjuk.

Det är Valborgsmässohelg. Första milstolpen mot sommar och värme. Lyssna på Bad for Your Health med Ron Pope det ger hopp.

På spaning

På spaning

Utbrändhet kommer av alla göromål från helvetet som skymmer sikten för det som är viktigt!

Vi som arbetar på Let The Cat Out träffar många intressanta människor.

Specialister, beslutsfattare och ledare från vitt skilda branscher samt verksamhetschefer från kommuner och myndigheter. De har en hel del gemensamt. I första hand är de människor. Individer. Det vill säga vanliga människor med sina fel, brister och tillkortakommanden. De har även det gemensamt att de är spännande människor med många förmågor. Kloka och modiga. Ofta uppvisar de också en stor portion integritet.

På senare tid har vi noterat ett mönster. Ovanligt många av de ledare vi träffar uppvisar misströstan och håglöshet. De har tappat tron. Ungefär på samma sätt som deras kollegor ute i linjen redan har gjort sedan många år. Och som inte sällan har resulterat i höga sjuktal på grund av det vi brukar kalla: Utbrändhet. Det verkar som om den dåliga känslan av desillusion har spridit sig och flyttat uppåt i verksamheternas hierarki.

Vi får höra berättelser som handlar om att de har tappat riktning, drivkraft och arbetsglädje. Ibland handlar det om att de upplever sig intrasslade i komplexa personberoenden, där kompetens, ansvar och roller får stå tillbaka för individuella hänsyn eller internpolitik.

I andra fall är orsaken av mer teknisk karaktär, där vi möter frustration över inlåsningseffekter på IT-sidan. Ofta handlar det om rigida IT-system, ålderdomliga databaser, och bristfällig tillgång på adekvat data.

Eller så ruttnar de på krångliga strukturer och processer som från början var ämnade att vara till stöd för att producera, sälja och distribuera tjänster och produkter. De känner olust. De känner sig bakbundna. De har tappat gnistan.

När vi hör deras ord och ser deras ansiktsuttryck känner jag mig beklämd och ledsen. Det vi ser och hör är tecken på obalanser som behöver justeras. Men vi behöver också ställa oss frågan: – varför det har blivit så här?

Varför har den enskildes riktning, drivkraft och arbetsglädje urholkats? Vem bär ansvaret? Här är det ju chefer, människor med mandat att förändra, som uttrycker sin misströstan. Garnityret i det svenska näringslivet. De som ska bära fanan högst. Vart är vi, näringslivet, och hela samhället på väg?

Kan det vara så att de inbyggda förväntningarna på att oavbrutet göra saker som är lätta att mäta och att den ständigt växande volymen av kortsiktiga aktiviteter och göromål fått företräde och prioriteras framför exempelvis reflektion och eftertanke? Jag tror det.

Våren och värmen kommer med raketfart, vilket får mig att helt osökt tänka på Highway to hell med AC/DC. Lyssna och njut.