Glesbygden är full av idéer!

Årets första vecka tillbringade jag, precis som tusentals andra skidentusiaster, i den svenska fjällvärlden.

I år likt tidigare år packade vi in hela familjen i bilen och överlastade takboxen till bristningsgränsen med pjäxor, hjälmar och skidor med destination Vemdalen. Från Stockholm är det knappt 50 mil. Med ett lunchstopp tar det sex timmar.

När jag passerar Gävle  och Bollnäs brukar jag allt som oftast fundera på hur det skulle vara att bosätta sig utanför Stockholm. När jag kommer till Järvsö brukar jag först tänka: ”- Vilken otroligt vacker plats!” och sedan fundera på vad folk försörjer sig på i den här landsändan. En högst relevant fråga. Här finns inte längre några större industrier. Det är inte hit försäkringsbolagen och storbankerna förlägger sina huvudkontor. ”- Vad fan jobbar dom med?”

Häromdagen hörde jag dessutom på nyheterna att regeringen planerar att utlokalisera 10 000 offentliga jobb och tvinga ett antal myndigheter att dra flyttlasset till avfolkningsorter, glesbygder, som Dalsland, Värmland och Norrlands inland. Jag tycker såklart att det är riktigt. I alla fall utifrån någon rättvisesynpunkt. Om nu förslaget genomförs och blir en realitet vill säga. Samtidigt tänker jag att det är fruktansvärt otillräckligt. Den här formen av arbetsdoping är kortsiktig. Vad händer om några år när myndigheternas processer och system automatiseras och robotiseras?

Under många år har den ena snyfthistorien avlöst den andra. Utflyttningen till storstäderna utarmar de små orterna. Landet blir delat. Glesbygden dör ut. Mycket av det stämmer såklart. Samtidigt finns det en urkraft som ingen eller få pratar om. Det tänker jag göra nu.

En gnistrande vintereftermiddag på berget såg jag ett välbekant ansikte. Det var min gamla skidlärare Lena. Sin ungdom till trots, hon är gissningsvis närmare 60 än 50,  jobbar hon fortfarande som säsongare. Under vintersäsongen leder hon skidskolan och under sommarsäsongen arbetar hon inom vården. Som skidlärare är hon gudabenådad. Jag kan tänka mig att hon är lika fantastisk och professionell som sjuksyrra.

I de här delarna av landet är det inte ovanligt att man har två eller flera jobb för få tillvaron att gå ihop. I avkrokssverige går byalagen samman och tar över både skolor och bensinmackar. Här hjälps man åt med det som är viktigt. Ibland konstaterar man krasst att här finns ingenting annat än skog. Jävligt mycket skog. Låt oss bygga en herrans massa trädkojor så tyskar och holländare kan bo där under sin sommarvistelse. Ibland skapas det arbetstillfällen.

Och det är precis det här jag menar. I detta avseende ligger glesbygden i framkant. Överlevnad driver människor till uppfinningsrikedom, skaparkraft och initiativförmåga.

Här har storstadsborna något att lära. I framtiden kommer vi att behöva vänja oss vid något annat än att jobba nio till fem som försäkringstjänsteman på Folksam. Många av oss kommer att behöva anpassa oss till en verklighet där vi har två, kanske tre eller ännu flera arbeten och inkomstkällor för att försörja oss. I USA är detta med gig-ekonomi ett känt fenomen. Men för oss storstadsbor i Sverige är det mindre vanligt. Den här utvecklingen kommer självklart att slå lika hårt mot både storstäder och mindre avfolkningsorter. Ur det perspektivet är digitaliseringen demokratisk. Digitaliseringen slår obönhörligt hårt men rättvist. Inte minst i jämförelse med de senaste 100 årens fördelnings- och glesbygdspolitik.

Med det sagt rivstartar vi det nya året. Lyssna på Strövtåg i hembygden med Mando Diao. Det ger mening.

0 kommentarer