Ignorera mig inte! Allt är kommunikation

All PR är bra PR brukar man säga lite slarvigt. Stämmer det?

Det kan så klart diskuteras, men låt oss för ett ögonblick köpa påståendet. Att allt är kommunikation är det däremot ingen tvekan om.

Ett klassiskt exempel är den gamle mannen som sätter sig i bilen tillsammans med sin fru för att åka till tågstationen och hämta upp sin svärmor. Nästan framme vid tågstationen kommer mannen på att han glömt sin hatt. Han vänder omedelbart bilen och kör tillbaka hela vägen till hemmet för att hämta upp sin hatt, trots att det nu är riktigt ont om tid. Snart anländer svärmor.

Kvinnan blir rörd över mannens omsorg, att han bryr sig om att vara stilig inför hennes gamle mor. Hon säger till honom med sin lenaste röst: – Inte behöver du ha hatt för att ta emot kära mor. Mannen svarar vresigt att huvudbonaden hämtar han enbart för att inte salutera svärmor – genom att inte underlåta sig att lyfta på hatten när hon kliver av tåget.

Alla handlingar är kommunikation och alla icke-handlingar – att ignorera – är också kommunikation.

Ett mer tidsaktuellt exempel är min granne som aldrig brytt sig om att skaffa ett Facebook konto. Något som han säkert fått höra är efterblivet och tråkats för under lång tid av sina vänner och bekanta. Häromveckan berättade han inte så lite nöjd att han nu minsann har blivit med Facebook. ”- Jaha hur kommer det sig, frågar jag? Varför detta plötsliga intresse för sociala medier?” ”- Jag skiter väl i Facebook, säger han då. Jag har bara öppnat det där kontot för att inte göra statusuppdateringar, inte gilla inlägg och inte addera vänner.”

– Det kommer att reta gallfeber på hela umgängeskretsen, säger han nöjt och flinar illmarigt.

Just det där har jag funderat på. Jag är nämligen till och från relativt flitig med att använda sociala medier. Varför får en helt obetydlig statusuppdatering – där jag exempelvis skriver att ikväll blir det blodpudding med lingonsylt, tillsammans med en selfie, där jag med stekspaden i högsta hugg viftar runt i stekoset – nära 100 likes?

När jag samtidigt delar en kärnfull text av Johan Rockström, där han redogör för planetens skörhet så genererar det… Just det noll (0) likes.

Varför får triviala statusuppdateringar ett sådant genomslag, så vi flabbar läppen av oss och gillar allt vi ser och hör? Medan seriösa försök till diskussion och resonemang ofta uppfattas som pretentiöst. Då är det få som stöttar. Då blir det bajsnödigt. De människor som ger sig till känna då, är ofta sådana man inte alls känner. Som gillar, delar och dunkar rygg. Varför är det så? Varför går clown före människa? Är det det som är digital Jante?

Ett annat exempel är min gode vän som här får lov att vara anonym då han är lite av en kändis, eftersom han ibland medverkar i radio- och TV-sammanhang. Han har berättat för mig att även om han är i god tid inför ett viktigt möte så brukar han alltid gå ett varv runt kvarteret, så att han garanterat kommer 10-15 minuter för sent till mötet. Jag har såklart frågat varför han gör så, och hans svar är: ”- Dom djävlarna ska inte tro att dom är något. Dom får vackert vänta om dom vill ha möte med mig.”

Min kompis Anna är en idéspruta och kreatör utöver det vanliga, hon säger att hon aldrig slänger fram sin bästa idé till sin uppdragsgivare. Smart tänker jag. Att börja med de mindre bra idéerna för att spara den bästa idéen i rockärmen till slutet. Men hon säger att hon aldrig berättar om sina bästa idéer. Hon presenterar bara sin näst bästa idé. Köper dom inte den så får det hellre vara. Självklart kan man undra varför hon gör så? Anna menar att ingen ska få nöjet att dissa hennes bästa ide. Ingen. Hon vaskar hellre.

Apropå vaska. I början av 2000-talet var det ju populärt att i vissa välbeställda kretsar runt Stureplan men även i Visby och under Båstadsveckan, köpa två flaskor Champagne för runt 1000 kr flaskan. Den ena flaskan dracks törstigt upp. Den andra hälldes glatt ut. Till en början över varandra. Men efter 2007, då restaurangerna införde ett förbud med stöd av alkohollagen, rakt ned i vasken. Varför då? För att de kunde? För att de hade råd?

Att inte lyfta på hatten, att skaffa Facebook för att inte gilla andras statusuppdateringar, att medvetet inte komma i tid till möten, att vaska tid, idéer eller Champagne är en form av handlingar eller aktiviteter som inte utförs. Det är trots allt kommunikation. Det är mer eller mindre viktiga meddelanden som signalerar olika saker. Exempelvis integritet, oberoende eller avståndstagande från regler, konventioner och normer – eller som demonstrerar vad man anser om sina medmänniskor.

I både privata och organisatoriska sammanhang är de här beteendena och signalerna viktiga att fånga upp och förstå. Eftersom allting handlar om kommunikation.

Äntligen December. Jag älskar advent, lucia och jul. Det är den månad när säcken ska knytas ihop, både bildligt och bokstavligt talat. Helt klart årets bästa månad!

Lyssna på I’m not deaf, I’m just ignoring you, med Heideroosjes, det är tänkvärt!

0 kommentarer