Drivkraft att finnas för dem som behöver

Häromdagen besökte jag min kran igen. Min egen dealer som förser mig med efterlängtade grejer.

Han är pakistanier och driver en liten oansenlig livsmedelsbutik i söderort. Jag känner honom inte, jag vet inte ens vad han heter, trots att jag säkert handlat av honom varje vecka i tio års tid.

Han har berättat för mig att han haft butiken i många år. Hans fru jobbar också där. Ibland har jag sett några av hans vuxna barn avlasta honom under några timmar.

När jag besöker honom brukar vi småprata lite om livets trivialiteter. Artigt fråga varandra hur läget är, hur affärerna går, hur familjen mår och hur landet ligger. Bara småsaker. Inte mer än så. Sedan ber jag om att få mitt snus. Jag brukar köpa en stock åt gången. 10 snusdosor inlindade i svart plast och tejp. Sedan går jag.

Den här gången frågade jag honom om vad som är hans drivkraft. Han tittade storögt på mig. Jag var beredd att förtydliga frågan, men han avbröt mig och sa att han mycket väl förstått vad jag menade. Han berättade hur tacksam han var över att ha sin butik. Han kunde försörja sin familj, han och hans fru hade fått ett meningsfullt arbete, de hade lärt sig svenska genom att prata med kunderna. Hans barn hade kommit in i det svenska samhället och lärt sig vikten av hårt arbete, att ingenting är gratis och att det inte finns några genvägar.

Han går upp varje morgon, öppnar butiken, håller öppet i 12 timmar, låser butiken och går hem. Varje dag. Året om

Jag nickade förstående men frågade ändå en gång till, lite mer osäkert den här gången, vad det är som driver honom. Han replikerade blixtsnabbt. Kunderna. Det är kunderna som är min drivkraft. Jag förser mina kunder med det dom behöver. Inget märkvärdigt med det. Men dom förväntar sig att jag ska hålla öppet och de kommer hit och köper.

Hans oförställda stolthet fick mig att skämmas. Han försörjer sig själv och sin familj. Han skapar arbetstillfällen. Han betalar skatt. Han har inrättat en viktig samhällsinstitution. Han har byggt upp ett livsverk. Vem är jag att ifrågasätta det?

Min nygamle vän är en riktig hjälte. Ett föredöme för mig och förhoppningsvis för dig också.

Sommaren börjar sakta gå mot sitt slut. Hösten närmar sig. Många har säkert redan jobbat några veckor. Augusti har varit en händelserik månad. Vi har bland annat fått upp vår nya sajt. Let The Cat Out är frukten av mycket skratt, lite tårar och en hel del arbete. Hoppas ni gillar det ni ser. www.letthecatout.se

Lyssna på Beautiful Life med Lost Frequencies – det är svinbra.

0 kommentarer